Jag gillar tanken på att ha en sagopåse till varje tillfälle i förskolan. Då blir barnen trygga i att veta vad som kommer hända beroende på vilken påse jag tar fram. Påsar upplever jag också triggar nyfikenheten.

Här har vi två exempel på sagopåsar och på att jag måste ha dubbla personligheter. Vem kunde tro att jag någonsin skulle repa upp och sy om, om ens sy? Jag växer när jag syr, det är ett som är säkert.

I den prickiga kommer jag ha Astrid Lindgren-sagan "När Adam Engelbrekt blev tvärarg" i form av tjuren nedan och en docka föreställande hans medspelare "Kalle". Läs sagan! Utfärdar tårvarning dock...

Ja, ni gissade rätt jag har sytt den själv. Borde inte ta närbilder...

Använde mig av fleece och lappade och drog genom trådar för att forma huvudet.

Mycket mixtrande senare frågade ett barn under sagostunden om den var riktig. Hur bra är jag?!

Handdockor är superbra att använda sig av i förskolan, tycker jag med många andra. Det fångar ofta barnen och man kan få veta mer om hur de ser på olika saker. När en pedagog ställer en fråga vet barnen att pedagogen kan svaret, medan de kan känna sig mer lockade att förklara för en docka. Men såklart blir det ju mer lustfyllt också.

Nedan följer ett gäng handdockor jag gjort på halvfabrikat.

Tack vare en speciell studiekamrado som jag har att tacka för mycket klokt (du vet vem du är Tina), traskade jag på Ikeas barnavdelning för att köpa djuren för inte ens en hundring sammanslaget. Fingervantar från Lindex på rea.

Jag tog ur en del av stoppningen och sydde fast vanten från utsidan genom att vika in tygkanten från djuret. Tog inte många kvartar...

En katt. Söt.

En råtta. Söt?

En kanin. Söt och lite vulgär.

Min nya iställetförattpluggahobby har resulterat i en kanin. Så söt så söt så söt. Mönstret finns här.

Angelica följde med mig överallt när jag var liten. Hon hade exakt likadana hemsydda kläder som jag. Minns särskilt att jag packade ned henne i en minisparklåda då lillebror låg i sin. Mamma har alltså sytt både dockan och kläderna. Detta måste hedras med ett inlägg.

Som en jämförelse ger jag er en glimt från sångpåsen jag sydde häromdagen... Rynket är inte helt menat att vara.



När jag syr brukar jag tänka hur hade mamma gjort?. Men jag vet ju fan inte hur hon gör.

Två terminer kvar!!

I morgon blir det minisyjunta.
Det ska produceras sagopåsar, hand- och fingerdockor samt annan rekvisita till sagor. Man har ju börjat känna lukten av förskollärarexamen nu, och vill vara redo med material såklart.
Känns också bra att kunna kombinera plugg med pyssel.
Bilder kommer!